Blaha blaha
Han kom inte hit i fredags för han var fortfarande sjuk. Vi har skrivit mindre till varandra men det gör egentligen ingenting även om jag återigen får känslan av att det inte kommer bli något. Som så många gånger förut bara det att den här gången bryr jag mig inte så mycket. Eller bryr mig, det är klart jag gör men jag tror att inställningen "det kommer skita sig den här gången också" gör att det inte känns lika mycket.
Fast den här jävla ångesten över att det känns som om jag kommer få spendera resten av mitt liv ensam är inte rolig. Jag tycker inte om att försöka när det ändå bara blir fel i slutänden. Jag vet att jag måste ut ur min bekvämlighetszon men det är lika jobbigt varje gång (och vid det här laget har jag försökt så många gånger att det är skrattretande att det bara lett till något seriöst en gång och det var dessutom ett av de största misstagen jag gjort). Men jag försöker, det kan faktiskt ingen komma och säga något annat.
Sedan kan jag tycka att en del människor inte behöver komma med kommentarer om att träffa folk på internet, speciellt som de borde förstå att jag inte heller gillar det egentligen. (Trots att den här nuvarande inte hör ihop med någon dejtingsajt.) Särskilt inte som dessa personer oftast är i ett förhållande sedan lång tid tillbaka och har sitt på det torra och inte behöver våndas över att återigen spendera en måltid ensam eller att inte ha någon att planera semesterutflykter tillsammans med.