Livet efter dig

Nästa vecka måste jag skärpa mig med mina uppstigningstider så att jag inte upplever det som alltför jobbigt den 11:e när jobbet startar igen. Herregud, sovmorgon till 9.00 varje dag är inte något jag tidgare satt i system. Kommer ihåg förr när jag fick panik (verkligen panik) om jag sov längre än till 7.00 (även helger). Jag tyckte att hela dagen slösats bort och min puls rusade upp på grund av ångesten. Sedan gick jag runt med en känsla av olust hela dagen.
 
Ja, en del har riktiga problem och andra skapar sina. Jag tillhör definitivt den sistnämnda kategorin.
 
Det jag har uppskattat allra mest med den här semestern är att jag har hunnit läsa så mycket. Jag har plöjt igenom böcker och jag älskar det. Varje ord, varje historia jag tagit del av har jag insupit och bara njutit av. När jag jobbar orkar jag helt enkelt inte läsa mer än kanske två-tre sidor om dagen. Heltidsjobb, hem, byta om, åka till hästen, hem, laga mat, äta och duscha. Trots enformigheten så gillar jag ju ekorrhjulet, rutinmänniska som jag är. Men läsandet sätts inte i första rummet och det är synd.
 
Just nu läser jag min sommargåva från jobbet, Livet efter dig av Jojo Moyes. Helt otroligt bra. Läs!

Att ta tag i allt igen

Nu verkar värmeböljan vara över för den här gången. Jag kan faktiskt inte säga annat än att jag tycker det är skönt (jag vet, en ska inte klaga men värme har jag alltid haft svårare för än kyla). Känner till och med att jag kan ge mig ut och springa (utan att svimma) efter 1,5 veckas inaktivitet och det är jädrans så välbehövligt.
 
Funderar på om jag inte är lite sugen på att dra igång lite bakande framåt kvällen. Dessvärre måste jag först ta tag i disken som på något mystiskt sätt bara förökar sig.
 
I höst har jag bestämt mig för att gå på spökvandring på Löfstad slott. Skulle jag sadla om och lämna läraryrket så skulle jag gärna bli guide. Kanske i min egen hemstad men allra helst på ett gäng slott sär jag fick gå och berätta historien bakom byggnaden och människorna som bott där. Berätta om spökhistorierna och de olika otäckheter som hänt innanför väggarna. Det bor en historienörd inom mig och jag tycker det mesta är spännande. Det finns så mycket att lära sig och få berättat för sig att det inte är riktigt klokt vad mycket en går miste om egentligen.
 
 

Att hänga för mycket

Ovädret brakade loss här för några timmar sedan. Blixtar och dunder (men dessvärre inte särskilt många magiska under här i min lägenhet) och skyfall. Välbehövligt och nu går det att andas igen. Njuter av att temperaturen i mitt hem sjönk några grader tillfälligtvis, katterna (ja jag är ju en typisk kattkvinna även om jag egentligen föredrar hundar) är mest tacksamma över att det är just över. Det var lite väl spännande när ovädret var precis över oss så mr B gömde sig under fåtöljen där jag satt och läste och miss T for från fönster till fönster och tillslut in i linnegarderoben.
 
Ni vet när en är på en buffémiddag och det finns alla möjliga sorters rätter? Du inser att du egentligen bara tycker att 3-4 rätter är goda. Första rundan tar du ändå lite av det mesta, andra rundan bara av det du vill ha och den tredje (som du tar bara för att ta, inte för att du egentligen kan eller vill äta mer) bara lite av någonting. Du kanske upptäcker att din absoluta favorit är slut och axlarna sjunker ihop och du tar något annat. På håll från ditt bord (precis, det du bara flyttat dig ifrån för att fylla på mer mat)  så ser du plötsligt att DIN favoriträtt precis fylls på fast du trodde den var slut. Hur gör du då? Slänger maten du tog som substitut eller äter du upp den och hoppas att den ska smaka tillräckligt bra för att du ska känna dig nöjd? Lite så är det med nätdejting.
 
Och det är himla irriterande att folk tydligen har ett liv utanför djungeln och inte bara hänger bland djuren hela tiden. Eller åtminstone lika ofta som du själv.