Ha ett bra jävla liv

Så som rubriken lyder, ungefär så avslutades smset jag fick till svar från Bonnpojken. Jag skrev till honom att jag tyvärr inte kände att det kunde leda till något, att jag inte kände något för honom och att det måste finnas något där även i början. Jag skrev lite plattityder såsom "du verkar vara snäll och en fin människa" (och jag menade faktiskt det för bara för att jag inte vill ha honom betyder det ju inte att han är hemsk utan bara fel för mig).
 
Smset jag fick tillbaka var inte så trevligt. Bla som rubriken som sagt men också "felet är att du är så jävla bekväm med att vara ensam, jag kunde ge dig tid" osv. Fick mig att litegrann vilja svara "Att jag gillar att vara ensam är inte ett fel, det kan dock vara ett problem. Felet är att jag inte tänder på dig" men jag lät bli. Jag är ju ändå vuxen.
 
 

Jo jag är lite feg

Jag har inte pratat med honom än. Jag orkar bara inte idag utan skjuter det till morgondagen. Vet inte om jag vill ringa även om det säkert vore det mest mogna och snälla. Fast jag uttrycker mig bättre i text och jag gillar inte att prata i telefonen så mycket. Är det okej att skicka ett sms? Jag kan tycka det eftersom vi bara träffats två gånger och jag redan förklarat delvis hur jag känner. Samtidigt känns det som jag hamnar på en fjortonårings nivå. Är det okej att vara 14 en stund när man är 27?

Nej

Rapport från helgen utöver min ångestmening under gårdagen. Det kommer inte att fungera. Han är snäll (för snäll) och sådär (i mitt huvud som nog inte fungerar som andras) irriterat gulligullig som jag kräks på. Han gav mig blommor dessutom och jag fixar inte det trots lyckobubblorna efter våra första samtal. Han är rolig men lite för mycket och jag vet inte egentligen om det är för att han spelar över eller är sån på riktigt. Nä det kommer inte fungera helt enkelt.  Vi pratade om det precis när han kom hit, att vi nog inte är på samma spår vad gäller oss. Han förstod och sa att det var okej att ta det lugnt. Tror inte han förstod helt och fullt och jag ville inte säga rakt ut att jag tycker han är lite jobbig. 
 
Det var nog den längsta "dejten" i mitt liv och framåt sju blev det lite för jobbigt. Jag sa "att eftersom vi ska ta saker långsamt" och han fyllde i "så vill du att jag sover på soffan" ungefär samtidigt som jag fortsatte "så jag tycker det är bättre du åker hem". Så kan det vara. Jag känner ingenting för honom rent fysiskt heller och då är det faktiskt rätt illa.
 
Antar att det bara är och ge sig ut på jakt efter en ny groda.