Look for a girl with a (un)broken smile

Idag har jag häpnat över effektiviteten hos tandläkare. Fick en framtanden avslagen igår (inte hela men en rätt stor bit) av en hund som hoppade upp på mig och gav mig en rak höger (eller vänster, jag vet faktiskt inget mer än att jag fick en hård tass upptryckt i käften) så jag fick tid för att fixa den idag. Allt var klart på 20 minuter, själv hade jag räknat med en timme.
 
Min största skräck var att jag inte skulle få äta på flera timmar (bad om ursäkt till M i förväg i morse för eventuella vredesutbrott) MEN DET BLEV INTE SÅ. Jag får äta när jag vill. Underbart!
 
Ja det vara bara det jag ville säga. Kom dessutom på precis nu att mina skor jag beställt borde komma idag. Hej och hå vad det händer saker (läses med ironi i bakhuvudet).
 
 
 

När livet tar en vändning

Förra året vid den här tiden var jag så himla trött på att aldrig hitta någon att leva med. Att försöka och försöka men aldrig lyckas. Jag våndades, ångrade, önskade och längtade om vartannat. På den här sidan nyåret bestämde jag mig för att om jag inte träffat någon till nästa sommar (alltså sommaren 2016) så skulle jag då, just den sommaren, åka till Danmark och skaffa barn på den vägen.
 
Nej ni behöver inte få hjärtat i halsgropen och undra var i helvete det där med att skynda långsamt tog vägen. Jag är inte gravid. Vändningen i mitt liv är att jag vet att jag kommer bli (om inte allt skiter sig fullständigt vill säga, den möjligheten finns ju alltid dessvärre och dessutom vet jag ju inte ens om jag kan bli med barn) förälder tillsammans med någon. Jag kommer inte behöva göra det själv även om jag utan tvekan skulle se till att fixa det om jag vore tvungen.
 
Vi vill ha barn båda två och vi vill inte vänta i flera år. Men det är inte dags än, absolut inte. Jag bara känner att jag kan andas ut och älska mitt liv och veta att allt det där jag längtar efter kommer tillslut. Det är en skön känsla.
 
 

Hemma hos

Han kan nog bli en sådan där som jag läst om. En som kom dit och aldrig åkte hem igen.
 
Vi är inte sambos, han har kvar sin lägenhet och det ska han också ha ett bra tag till. Men vi är här tillsammans. Han har inte sovit hemma på 1,5 månad. Vi köper mat ihop och vi tvättar ihop. Vi städar tillsammans och han fixar min bil. Han ringer försäkringsbolag för att jag hatar att ringa och för att han vill att jag ska få rätt försäkring. Han värmer vetekudden när min nacke ger upp och han ser till att jag får mat innan maten när jag är ashungrig och på gränsen till vredesutbrott.
 
Vi skrattar åt fåniga saker och han är jättekittlig.
 
Han sa de där tre orden först och då vågade jag säga dem också. För jag menar dem.