Back to the träsk

Är det någon mer än jag som högst troligt (och lite självvalt) kommer sitta ensam på nyårsafton imorgon? Det är inte kul nej men det är värre att bara umgås med par som det annars skulle bli. Par som kanske (högst troligt då det främst är mina fantastiska vänner) är uthärdliga under större delen av kvällen men som kommer få mig att vilja gråta runt tolvslaget? Par som pussas och kramas och har nästa nya år att se fram mot tillsammans och som är varandras förstaval. Varandras självklara val.
 
Själv kan jag se tillbaka på tidigare nyårsfiranden där jag 1) faktiskt haft kul 2) inte kommer ihåg så mycket 3) önskar att jag inte kom ihåg så mycket 4) önskat mig långt bort från något mitt-i-ruset-strul 5) deppat över ensamheten.
 
Alltså, nyår är inte mitt bästa. Jag har inte så mycket ångest över allt jag gjort eller inte gjort utan mest ångest över att återigen inte vara någons självklara förstaval. Ja det är egotrippat och ja "det är bara jag som kan göra något åt det" men återigen; jag orkar inte för jag är inte så hårdhudad. Det gör fortfarande ont att bli bortvald. Det är fortfarande jobbigt att jag inte verkar kunna få vara så som jag är om jag ska få någon att fastna. 
 
Jag jag är tillbaka i tycka-synd-om-mig-själv-träsket.

Hälsosamt

Köpte nyss ett halvårskort på gymmet som jag gillar. Just det gymmet som jag egentligen inte hinner med men ska en utnyttja sina friskvårdpengar så ska en... Till sista droppen. Frågan är vad jag ska göra med de 500 kronor jag har kvar, måste bestämma mig innan året är slut. Massage kanske, frågan är bara om jag har ro att ligga still så länge och jag har ju faktiskt lite svårt när främlingar tar på mig. Eller okej, det kanske beror på situation och tidpunkt förvisso. Men vem vet, massage kanske skulle göra underverk med min nacke som jag återigen snart säljer jävligt billigt på blocket eftersom den gör mitt liv till ett helvete för tillfället. Ja jag är lite bitter men det är inget kul att inte kunna skratta, sitta still för länge (det kan jag i och för sig inte även när jag inte har ont) eller nysa utan att det svartnar för ögonen och hela världen snurrar. Ibland är det bättre och ibland säme och just nu det sistnämnda. Vore fantastiskt med ett badkar just nu för värmen hjälper faktiskt. Det är väl därför det gör extra ont nu, det är himla kallt ute (och jag älskar det) för tillfället.
 
Nu känner jag ett stort behov av att sanera mitt hem. Får det ibland och oftast när jag har varit ledig lite för länge (som visserligen är en postiv del av läraryrket) och druckit för mycket kaffe.

Vill inte

Julskinkan kokar i detta nu. Köttbullarna är gjorda (okej det är de inte men jag låtsas ett tag till - ska snart ta tag i det projektet) och jag har betalat alla räkningar. Var på promenad med L förut och efteråt fikade vi på en del av allt godis som tillfälligt finns i mitt hem. Hoppas på att få mer hjälp med uppätandet ikväll då jag bjöd hit L och M på skinkmacka.
 
Låt oss hoppas att skinkan är ätbar i år också. 
 
Råkade komma in på dejtingsajten igår och fick ångest. Loggade alltså inte in utan klickade fel och kom till den sidan. Vill inte ge mig in i det där igen. Jag vill träffa någon fortfarande, det är klart, men jag vill inte fortsätta att försöka nätdejta. Det fungerar inte för mig. Eller det är klart, jag kan ha haft världens otur och jag antar att det har att göra med tur och timing men när den där turen och timingen inte fungerar utan allt bara blir katastrof och fel och jobbigt hela tiden så är det faktiskt inget kul. När misstag staplas på misstag och bortväljandet blir kännbart åt alla håll och kanter så blir det helt enkelt för mycket.
 
Så jag springer bort mina problem eller åtminstone sopar dem åt sidan. har dessutom köpt nya träningskor nu så nu behöver jag förhoppningsvis inte få ont i höfter, fötter och benhinnor längre. Vem vet, kanske springer jag på den dära löparmänniskan i spåret igen. För den tatuerade mms-människan tror jag att jag får ge upp. Tyvärr.