Aj mina ben

Idag var jag hästledig då jag trodde vår teambuildingseftermiddag med jobbet skulle sluta alltför sent. Kom hem skapligt så gick till gymmet och tränade och om jag kan röra mig imorgon är det ungefär ett lika stort mirakel som gårdagens händelse.
 
Nu ska jag bara ta mig uppför trappan och in i duschen också. Just nu önskar jag att jag inte bodde i en etagelägenhet....

Mirakel

Idag fick jag en glad chock. Ett litet nytt liv har kommit till världen. Det är alldeles för tidigt men jag håller alla tummar och tår för att det ska gå bra. 
 
Är dock inte lika chockad som föräldrarna skulle jag tro. Herrejisses.

Oro

Förra året var inget bra djurår med gammel-hästen som fick galoppera vidare efter att ha funnits i mitt liv i 20 år, en katt som inte trivdes utan fick ett nytt hem med utemöjligheter och den andre katten med något diffust problem. Problemet var inte det veterinären gissade på från början utan allt har blivit värre och nu har jag hela helgen bara väntat på att få ringa veterinären igen och boka ny tid helst på en gång.
 
Vad jag ser framför mig? Det allra värsta förstås och blir det så kommer jag aldrig skaffa katt igen. Kanske inte ens hund fast jag så gärna vill. Det är så fruktansvärt jobbigt när djuren inte mår bra och det gör så ont att mista dem. Jag är lite för trasig för att klara av det på ett vettigt sätt just nu med allt som hänt de senaste åtta månaderna eller så.