Nu börjas det igen

Han har inte hört av sig sedan i förrgår. Ska jag höra av mig till honom? JAG VET att jag inte borde hålla på såhär och spela något himla spel och det är inte det jag menar heller men jag vill liksom att bollen ska ligga hos honom så att jag inte får för mig något igen. Jag vill på något sätt låta honom bestämma över om det ska bli något eller inte eftersom jag så ofta blivit ratad när jag försökt få något att fungera. Att ha makten över mitt eget liv gäller inte hela tiden för mig. Iband vill jag liksom slippa ta beslut om saker och ting för det gör jag tillräckligt mycket ändå.
 
Så bra gick det med det här att inte överanalysera saker och ting. Hehe.
 
I vilket fall som helst så har jag världens bästa häst. Det är sjukt att säga (fast jag vet att ni djurmänniskor som läser om mina våndor och små betydelselösa problem håller med mig och vet vad jag menar) men han är faktiskt en av mina bästa vänner. Jag känner hur mycket han litar på mig, hur mycket han vill göra rätt för min skull och han har fasen humor. Jag litar på honom till 110 procent. Det är nästan läskigt hur mycket jag älskar honom.
 
<3

To be a cat

 
Ibland önskar jag att jag vore en katt. Mr B är nöjd med livet tror jag och har inga problem med att re la la laxa.  Inte alls faktiskt. 

Blaha blaha

Han kom inte hit i fredags för han var fortfarande sjuk. Vi har skrivit mindre till varandra men det gör egentligen ingenting även om jag återigen får känslan av att det inte kommer bli något. Som så många gånger förut bara det att den här gången bryr jag mig inte så mycket. Eller bryr mig, det är klart jag gör men jag tror att inställningen "det kommer skita sig den här gången också" gör att det inte känns lika mycket.
 
Fast den här jävla ångesten över att det känns som om jag kommer få spendera resten av mitt liv ensam är inte rolig. Jag tycker inte om att försöka när det ändå bara blir fel i slutänden. Jag vet att jag måste ut ur min bekvämlighetszon men det är lika jobbigt varje gång (och vid det här laget har jag försökt så många gånger att det är skrattretande att det bara lett till något seriöst en gång och det var dessutom ett av de största misstagen jag gjort). Men jag försöker, det kan faktiskt ingen komma och säga något annat.
 
Sedan kan jag tycka att en del människor inte behöver komma med kommentarer om att träffa folk på internet, speciellt som de borde förstå att jag inte heller gillar det egentligen. (Trots att den här nuvarande inte hör ihop med någon dejtingsajt.) Särskilt inte som dessa personer oftast är i ett förhållande sedan lång tid tillbaka och har sitt på det torra och inte behöver våndas över att återigen spendera en måltid ensam eller att inte ha någon att planera semesterutflykter tillsammans med.