Det är fint

Han är himla fin. Verkligen.
 
Just precis nu  (kan det bero på vinet månne?) känner jag mig trygg och lycklig. Det är en känsla jag hoppas håller i sig för jag tycker om den. Tycker om honom. 
 
 

Hemma alltid bäst

En veckas semester ute i naturen är över och jag tror den var välbehövlig. Tyvärr var inte vädret med oss, vi hade regn mest hela tiden så vandringsturerna jag sett fram emot så mycket blev lite för få för att jag ska vara helt nöjd. Fast det var kul att umgås med bara familjen och hundarna. Många skratt blev det och jag älskar dem så himla mycket.
 
Saknaden efter djuren har väl varit jobbigast. Bosse har haft sällskap under veckan och Greger har blivit väl omhändertagen och motionerad men när man som jag har ett rätt så ordentligt stort kontrollbehov så är det alltid jobbigt att åka iväg. Nu har jag tillbringat några timmar i stallet och här hemma har Bosse varit som ett plåster på mig sedan jag kom hem så nu är jag lite lugnare.
 
Och M kanske en del tänker nu?
 
Honom ska jag träffa ikväll.
 
 

Bland renar och fjäll

Nu sitter jag uppe i en stuga i Idre. En första längre semesterresa på länge och då rör det sig om en vecka. Det är skönt, eller jag tror det kommer kännas skönt om ett par dagar i alla fall. Finns knappt täckning här förutom på vissa platser i stugan och den är lite hakvkass även då. 
 
Lite går tankarna såhär: han kommer sluta tycka om mig under den veckan jag är borta. Han kommer inte vilja träffa mig mer. 
 
Inte så mycket jag kan göra åt det nu mer än hålla kontakten via sms. Tänkte ringa någon av dagarna också, vill ju ändå inte vara för på även om avståndet på något vis gör att jag känner ett större behov av att träffa honom. Helgalet.