En snabbis

Jag lever! Jag lever och mår bra, eller okej inte just för tillfället. Mina kollegor skickade hem mig eftersom jag nog har en släng av feber och kraxar som en ung pojk i målbrottet. 
 
Men jag är glad och jag är nöjd och livet känns rätt jäkla underbart. 

Småsaker

Idag började jag jobba efter 7 veckors semester. Dödstrött nu och det trots att eleverna faktiskt inte börjat än - hur det kommer kännas nästa vecka vill jag inte tänka på just nu. Skönt att vara tillbaka ändå, jag trivs och jag har saknat mina kollegor. Typiskt bara att det fina vädret verkar ha hittat hit precis nu, kunde kommit lite tidigare.
 
Flyttade tillbaka hästen till skogen för några veckor, en månad eller så. Så ikväll har vi varit ute och galopperat på skogsvägar och upp och nedför backar. Hästapållen var piggare än vanligt och tyckte det var superkul att vara tillbaka igen. Fick han bestämma skulle han vandra runt i flera timmar, leta stigar och lukta på de djur som eventuellt kanske skulle vilja bli hans vän (grävlingar, rådjur och säkerligen älg också om han fick möjlighet). Han är så rolig att hänga med min häst. Världens bästa.
 
Jag har inte sovit ensam sedan en vecka eller så. Inatt ska jag nog göra det och det känns konstigt. Fast å andra sidan är jag så trött att jag lätt skulle kunna gå och lägga mig redan nu om jag inte vore så himla hungrig också.

En del saker är det lätt att vänja sig vid

Det är visserligen svårt att vänja sig vid att få in en ny person i livet.. Men det är himla lätt att vänja sig vid att sova tillsammans med någon. Eller okej, att sova tillsammans med honom. Egentligen blir det alldeles för varmt (min lägenhet är sjukt varm när det är varmt ute och jag envisas med att ha ett ordentligt täcke året runt) för jag gillar när det är svalt men det bekommer mig ändå inte. Han snarkar när han somnar om efter att ha tryckt på snooze-knappen (kanske under natten också men det hör jag inte och jag snarkar säkerligen själv också) och inte ens det stör mig utan det känns bara mysigt. När han håller om mig känner jag att han gör det för att han vill och inte för att det "förväntas" av honom (nu inser jag att det där "att han vill" kan tolkas på flera sätt men jag menar faktiskt att bara hålla om.. när vi ska sova åtminstone). Det är mysigt.