Nej
Rapport från helgen utöver min ångestmening under gårdagen. Det kommer inte att fungera. Han är snäll (för snäll) och sådär (i mitt huvud som nog inte fungerar som andras) irriterat gulligullig som jag kräks på. Han gav mig blommor dessutom och jag fixar inte det trots lyckobubblorna efter våra första samtal. Han är rolig men lite för mycket och jag vet inte egentligen om det är för att han spelar över eller är sån på riktigt. Nä det kommer inte fungera helt enkelt. Vi pratade om det precis när han kom hit, att vi nog inte är på samma spår vad gäller oss. Han förstod och sa att det var okej att ta det lugnt. Tror inte han förstod helt och fullt och jag ville inte säga rakt ut att jag tycker han är lite jobbig.
Det var nog den längsta "dejten" i mitt liv och framåt sju blev det lite för jobbigt. Jag sa "att eftersom vi ska ta saker långsamt" och han fyllde i "så vill du att jag sover på soffan" ungefär samtidigt som jag fortsatte "så jag tycker det är bättre du åker hem". Så kan det vara. Jag känner ingenting för honom rent fysiskt heller och då är det faktiskt rätt illa.
Antar att det bara är och ge sig ut på jakt efter en ny groda.
Att dejta är det svåraste som finns. Hur ska man kunna veta vad man tycker efter så kort tid? Så fort snaran dras åt, vill jag bara skrika NEEEEEEJ, medan han kanske i ett helt annat sammanhang skulle ha varit bra. Jag måste lära känna någon utan krav på kärlek, gärna under en lång tid. Eller omedelbar attraktion: Någon att hångla upp på krogen. Men dethär dejtandet tar sakta kål på mig. Och ja: Blommor och gullande är helt fel i ett för tidigt stadium. Likaså ett tvångsmässigt skämtande (som faktiskt vrkar lite nervöst). Luften måste ha gått ur dig! För det går ju åt så sjukt mycket energi!!!