Nej

Rapport från helgen utöver min ångestmening under gårdagen. Det kommer inte att fungera. Han är snäll (för snäll) och sådär (i mitt huvud som nog inte fungerar som andras) irriterat gulligullig som jag kräks på. Han gav mig blommor dessutom och jag fixar inte det trots lyckobubblorna efter våra första samtal. Han är rolig men lite för mycket och jag vet inte egentligen om det är för att han spelar över eller är sån på riktigt. Nä det kommer inte fungera helt enkelt.  Vi pratade om det precis när han kom hit, att vi nog inte är på samma spår vad gäller oss. Han förstod och sa att det var okej att ta det lugnt. Tror inte han förstod helt och fullt och jag ville inte säga rakt ut att jag tycker han är lite jobbig. 
 
Det var nog den längsta "dejten" i mitt liv och framåt sju blev det lite för jobbigt. Jag sa "att eftersom vi ska ta saker långsamt" och han fyllde i "så vill du att jag sover på soffan" ungefär samtidigt som jag fortsatte "så jag tycker det är bättre du åker hem". Så kan det vara. Jag känner ingenting för honom rent fysiskt heller och då är det faktiskt rätt illa.
 
Antar att det bara är och ge sig ut på jakt efter en ny groda. 
Publicerat i Allmänt
#1 / / Kärlekskrank:

Att dejta är det svåraste som finns. Hur ska man kunna veta vad man tycker efter så kort tid? Så fort snaran dras åt, vill jag bara skrika NEEEEEEJ, medan han kanske i ett helt annat sammanhang skulle ha varit bra. Jag måste lära känna någon utan krav på kärlek, gärna under en lång tid. Eller omedelbar attraktion: Någon att hångla upp på krogen. Men dethär dejtandet tar sakta kål på mig. Och ja: Blommor och gullande är helt fel i ett för tidigt stadium. Likaså ett tvångsmässigt skämtande (som faktiskt vrkar lite nervöst). Luften måste ha gått ur dig! För det går ju åt så sjukt mycket energi!!!

Svar: Ja det slukar energi som satan! Eller det här slukade nog lite extra... Det vore så mycket enklare om allt bara kunde hända, otvunget och lättsamt. Jag har en del kompisar som anser att jag "borde vara världens gladaste för det är ju såååå kul att dejta". NEJ skriker jag då för det är det inte någonstans. Och eventuella blommor kan komma efter träff 43 eller tre år av samboskap. Jag pallar det verkligen inte! Hehe.
Sarah

#2 / / Sanna:

Haha nej dejtande är verkligen INTE så kul som alla par påstår, muppar, haha. Det är rätt jävla jobbigt faktiskt. Jag tror också killar får för sig att tjejer gillar sånt som blommor och tusen skämt tidigt så att de kan vinna över en men det blir bara fel. OCH jag tror också att ju längre man är ensam desto svårare blir det att släppa in någon. Vi har setts 5 månader men kan fortfarande behöva min egen tid och tycker fortfarande att saker som görs på mitt sätt är det bättre sättet haha.

Det är bara att lämna denna snubbe bakom dig och tindra vidare ( om du nu använder Tinder=)

Kör hårt!

Svar: Ja jag känner ju det själv också, att jag nästan inte vill träffa någon. Eller jag vill men det är ju så mycket enklare att vara ensam. Hehe. Fast den här killen hade jag verkligen inte klarat av att ha ett förhållande med i vilket fall som helst. Min största vånda nu är att säga det till honom för han verkar verkligen inte ana något utan tror nog bara att jag vill ta det lugnt. I lördags kunde jag ju inte gärna berätta att jag oftast inte alls har något emot att hoppa i säng med folk då och då men att jag verkligen inte ville göra det med honom. Nej usch vad jag pratar! Haha. Får tänka plåstermetoden, snabbt och relativt smärtfritt.
Sarah