koffeinrus.blogg.se

Middagen igår var fin. Hunden var inte så glad över att dela med sig av sin husse men han verkar inte tycka illa om mig för det (vare sig husse eller hund).

 

Det är nu mitt huvud måste börja passa sig tror jag. Är så van vid att något som kan bli något avslutas i det här stadiet. Rätt ofta på ett fult sätt. Det är jobbigt att säga till någon att en inte är intresserad längre men det är fan i mig ännu jobbigare att vara den som går och undrar vad som i helvete hände egentligen. Jag är inte van vid att någon tycker om mig. Missförstå mig inte, jag har människor omkring mig som tycker om mig som person (helt otroligt att jag ör så lyckligt lottad egentligen) men jag är inte van vid att någon tycker om mig som sin person även om det här är väldigt väldigt tidigt. På embryostadie om ens det. Jag är inte van vid att vara någons förstaval eller att ha en annan människa att passa in i min vardag. Det är över ett år sedan exet flyttade ut och då var jag helt ärligt nog mest glad över att någon verkade vilja ha mig - hade jag inte varit så svältfödd på just det hade jag nog inte gjort de val jag gjorde.

 

Hur som helst. M kommer hit ikväll igen, på lördag åker jag bort en vecka. Jag ska inte drabbas av panik vad gäller allt det här i alla fall - jag ska inte vara den som avslutar bara för att jag får för mig att det inte kommer att bli något och att det gör mindre ont att skita i allt på ett tidigt stadie. För jag tycker om honom.