Konstiga människor

Nu ska ni få höra. Ni vet den där killen i bekanstskapkretsen som jag skickade iväg ett sms till efter midsommar? Han som inte svarade. Han ja.
 
Idag ringde jag min kusin (som ju var inblandad i det här försöket till kontakt). Tänkte höra om de ville bjuda på en snabbkaffe när jag ändå var inne i staden där de bor. Då säger hon lite kryptiskt (antar att han den där var i närheten): "Du ska inte ge upp det där förresten, du vet. De (gissar på hans tvillingbror och dennes sambo) ligger på honom om att han måste svara." Jag tolkar det här som att han ju alltså inte är helt ointresserad.
 
Jag svarar att han är lite sent ute i så fall. Att jag träffar någon. "Jaha, men sen då kanske" säger min kusin som är van vid att det inte brukar gå så bra i sådana här situationer för mig (min kusin är världens bästa så absolut inget illa menat). Då förklarar jag att jag hoppas att jag hoppas att det inte ska behövas "sen" heller. "Oj såpass!" svarar hon då och låter ändå lite besviken, vet att både hon och hennes sambo hade tyckt att det vore kul om det hade blivit något mellan mig och honom. Det hade jag också blivit men jag känner nog ändå att det här andra med M är bättre.
 
Har tänkt lite efter det här samtalet. Säg att han skulle höra av sig till mig nu ungefär en månad efter att jag skickade iväg det där smset. Tror han att jag skulle tycka det var okej? För det tycker jag faktiskt inte. Jag tycker att en människa som är över 30 borde ha vett och stake nog att svara på något vis i alla fall även om hen är osäker på vad hen egentligen vill. Visst, hade jag inte träffat M hade jag kanske blivit glad på något vis men egentligen borde jag ju bara bli arg, vilket jag faktiskt börjar bli nu. Jag är inte precis känd för att ragga hejdlöst och dra hem killar lite hur som helst i mitt kompisgäng, han vet om det. Eller han borde förstått det åtminstone. Borde förstå att ett sådant där sms är inget jag bara slänger iväg för att jag är lite uttråkad. Så nej. Hans förlust helt enkelt för jag är faktiskt en himla bra människa (om än med en smula neurotiska drag av grubblarsorten som måste ha sina rutiner för att må bra och som inte har så mycket till övers för sociala samkväm ständigt och jämt).
 
Å så är jag inte rädd för att skita ner mig heller.
 
 
 
 
 
Publicerat i Allmänt