Under ytan

Just nu känns det som om jag flyter på ytan av mitt eget liv. Det kanske är våren som gör det, kanske något annat. Det är inte obehagligt men lite nervöst. Jag vill gärna ha full kontroll över allt som rör mig och det har jag inte nu. Jag tror jag har släppt lite på kontrollen medvetet. Sunt eller dumt? Det vet jag inte.
 
Och det var trevligt att träffa britten. Han var en timme sen (jag blev inte förvånad). Vi åt mat, jag handlade lite och han bar det jag handlade. Vi fikade och jag förundrades återigen över hur en del klarar av att leva sitt liv i halvkaos hela tiden och ändå hålla ihop. Han är snäll men förvirrad. Kaotisk och aningens omogen. Men han lyssnar gärna och jag får öva på min engelska. 
 
Ta det onda med det goda och hoppas att jag hittar någon stabil människa snart, som jag inte känner ett behov av att försöka hjälpa. 
Publicerat i Allmänt