Det är bara att bryta ihop och gå vidare
Har haft min jobbigaste arbetsvecka hittills någonsin. För första gången någonsin har jag brutit ihop och börjat gråta okontrollerat på grund av frustration, trötthet, ledsamhet, ilska och jag vet inte vad. Så tacksam över mina kollegor som hjälpte mig och som lät mig bryta ihop för att sedan se till att jag skrattade igen. Det är läskigt att tappa kontrollen. Jag brukar kunna styra vad som kommer fram utåt. Jag kan vara ledsen eller arg men kunna hålla det inom mig och visa ett lugn. Nu kom det bara ut ett tårflöde utan dess like och en hickande, hulkande gråt som inte gick att stoppa. Som om någon dött även om så inte alls var fallet.
Hoppas på en bättre vecka nästa vecka (och om inte annat så är det snart semester). Har i alla fall hunnit med två ordentliga turer med hästen under veckan (och några kortare) och det är som balsam för själen. Ja, trots att han hade lust att busa iväg i bockhopp under den ena turen på grund av ett uppfriskande dopp i det klara vattnet (fast vi plaskade bara upp till knäna) och en snygg, ny och (enligt honom) bästa kompis. Han är rolig min pålle.

Lyssna gärna på vår podd om singelskapet!=)