Skillnaden på talspråk och skriftspråk

Det här med att nätdejta är ju egentligen ett bra sätt att träffa någon på, det inser jag ju själv också. När man bor på ett ställe där man vet vilka folk är (och där alla vettiga är upptagna och övriga ingenting man vill ha (förutom en där det nu är försent)) och den största delen av ens tid går åt till jobb och stall så finns det inte så stora möjligheter att "bara råka träffa någon".
 
Problemet med mig är att jag stör mig på så mycket men framförallt på hur en del skriver. Det är fullt förståeligt med vissa stavfel när fingrarna smattrar för snabbt mot tangentbordet (lätt hänt) eller att folk inte vet hur de/dem ska användas (det är till och med okej att skriva "dom"). Fast sedan kommer det till killar som skriver "ja" istället för "jag" eller "vart" istället för "var". Eller särskriver ord ständigt och jämt. Förlåt men där är jag nog skadad. Kan inte med det och tänker då fördomsfullt att killen är.. ja lite korkad.
 
Jag VET att det inte är så jämt. Jag VET att jag borde strunta i sådana fånerier. JAG VET. Fast det är just därför det vore bäst för mig att träffa någon i kön i matbutiken eller vid bensinstationen. Detta för att komma ifrån mitt analyserande som till största del är mest grammatiskt inriktat, innehållet är i den här första fasen mindre viktig för mig.
 
Herregud jag måste rycka upp mig och skaffa mig ett liv.
Publicerat i Allmänt
#1 / / Sanna:

Fast jag håller med dig, det säger en hel del om folk som särskriver och skriver precis som du säger, jag gillar inte det heller! =(

Svar: Tur att det finns fler som jag! Haha. Jättedumt antagligen men jag ser det som så att om personen i fråga har dyslexi så gör det mig ingenting. Problemen kommer när det känns som om de varit för lata i skolan för att lära sig skriva ordentligt för så himla svårt kan det ju ändå inte vara (tycker jag själv åtminstone). :)
Sarah