koffeinrus.blogg.se

Inte för att jag någonsin har något intressant att förtälja egentligen men det är faktiskt en hel del som kikar in här titt som tätt. Undrar ni hur det går med britten?

 

Jag kan avslöja att jag mest är trött på honom. Även om det finns någon känsla i hjärtat som säger att jag tycker om honom som mer än bara en vän så inser jag att han är alltför strulig. Han kanske inte är så strulig i vanliga fall men som han har det just nu och som han beter sig så är det väldigt mycket upp och ner. Jag behöver inte mer uppochnerande i mitt liv, jag skapar uppenbarligen sådant så bra själv utan hjälp. För kommunikation ignoreras när det kommer från mig, åtminstone i väldigt stor utsträckning. Det går däremot bra att vara trevlig och höra av sig när han behöver hjälp med något. Han tackar för hjälpen han får så det är inte det men det blir inte så mycket mer efter det. Inte så mycket som ges tillbaka så att säga.

 

Jag vill hitta någon som står stadigt i livet och som är vuxen på riktigt (inte bara åldersmässigt alltså) utan att för den skull vara tråkig. Fast stabil behöver inte vara tråkig faktiskt. Tryggheten i att ha något stabilt att lita sig mot är dock något jag längtar efter. Jag klarar mig själv och jag är stabil (om än inte psykiskt just för tillfället) men det kan vara skönt att få stabilitet från annat håll ibland också.

 

Som en av mina elever sa häromdagen: "Du borde skaffa dig en man nu, eller en pojkvän. Du kan ju ta någon du hittar på stan. Jag tror det är lätt för min morbror har sagt att du ser trevlig ut"

 

Så, nu återstår det att se vilken pensionär jag ska välja på stan för här är det de enda det faktiskt finns gott om. Plus, de brukar ju generellt ha ganska dålig syn vilket helt klart skulle vara till min fördel.