Back to the träsk
Är det någon mer än jag som högst troligt (och lite självvalt) kommer sitta ensam på nyårsafton imorgon? Det är inte kul nej men det är värre att bara umgås med par som det annars skulle bli. Par som kanske (högst troligt då det främst är mina fantastiska vänner) är uthärdliga under större delen av kvällen men som kommer få mig att vilja gråta runt tolvslaget? Par som pussas och kramas och har nästa nya år att se fram mot tillsammans och som är varandras förstaval. Varandras självklara val.
Själv kan jag se tillbaka på tidigare nyårsfiranden där jag 1) faktiskt haft kul 2) inte kommer ihåg så mycket 3) önskar att jag inte kom ihåg så mycket 4) önskat mig långt bort från något mitt-i-ruset-strul 5) deppat över ensamheten.
Alltså, nyår är inte mitt bästa. Jag har inte så mycket ångest över allt jag gjort eller inte gjort utan mest ångest över att återigen inte vara någons självklara förstaval. Ja det är egotrippat och ja "det är bara jag som kan göra något åt det" men återigen; jag orkar inte för jag är inte så hårdhudad. Det gör fortfarande ont att bli bortvald. Det är fortfarande jobbigt att jag inte verkar kunna få vara så som jag är om jag ska få någon att fastna.
Jag jag är tillbaka i tycka-synd-om-mig-själv-träsket.